3 Mars 2010

Idag är det 4 år sedan du lämnade mig kvar här på jorden.
4 år av saknad och tomhet.
Det gör så ont i mig att veta att du verkligen inte kommer tillbaka... jag väntar ju på dig..
Hela dagen idag har jag tänkt på dig Pappa, och jag har även fällt en del tårar..
Allt känns så overkligt på något sätt, du finns, men ändå inte.... men jag minns hur det var när du fans, jag minns den glädjen jag kände att ha dig som min Pappa, du var... eller nej, inte var... för mig ÄR du fortfarande världens bästa Pappa. Det kommer du alltid att vara, ingen kommer någinsin kunna ta din plats ifrån mig, den är din och bara din...
Jag var hos dig vid graven idag, det va inte länge, men jag var där, jag pratade med dig i tankarna...
Jag hoppas du hörde det jag tänkte, för det brukade du kunna göra när du fanns här på jorden...
Du fanns där då, och jag vet att du finns här nu...

Pappa, jag kommer aldrig sluta älska dig, jag kommer aldrig sluta sakna dig....
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!

Jag hoppas du ändå är stolt över att jag kommit hit där jag är idag, visst jag mår kasst, men är det så konstigt?
jag har ju förlorat världens bästa människa...
Jag försöker verkligen kämpa, och även fast det inte går så jätte snabbt fram, så går det ändå framåt..

och du Pappa, jag gör det för att göra dig stolt.
Är du stolt?

-

Tack alla ni som visat idag att ni bryr er, Ni är helt underbara! Jag älskar er! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0