Emma Ekström

Shit asså, jag har precis kollat på click, jag älskar den filmen, men den är så fruktanstvärt sorglig och den väcker så otroligt mycket minnen hos mig, det kanske låter dumt att en film kan väcka minnen ifrån ens egnas pappas död, men har man sett filmen och vet situvationen som jag är i, så förstår man nog, killen i filmen jobbar å jobbar, jobbar å jobbar hela tiden, (vilket min pappa oxå gjorde otroligt mycket) så blir han sjuk... (vilket min pappa blev) men han kämpar tills han har hela sin familj samlad, (vilket min pappa gjorde, han gav inte upp förens jag och mamma va med honom) shit asså, jag tror jag grät halva filmen, och fler å fler minnen dyker upp i mitt lilla huvud, tårarna bara forsar ner.... jag får verkligen panik när jag blir såhär ledsen, det är så otroligt jobbigt men ändå skönt att få gråta ut... det värsta är bara att vara helt själv när det blir så starkt, jag tror min kudde blev halvt mosad och pisseblöt !

Gud jag minns verkligen allt som igår med pappa, jag minns mamma skrik, jag minns pappas ögon, väntan på ambulansen, alla telefonsamtal, hans sista hjärtslag, alla tårar, all sorg, all tomhet som nu bara växer och växer!
Jag saknar honom så otroligt mycket, och jag börjar förstå mer å mer, jag märker mer å mer saker i verkliga livet som får mig att minnas ännu mera, saker jag gör nu, som pappa älskade att göra, när jag ser nån jag tycker är lik får jag rysningar i hela kroppen, jag minns alla saker, jag minns allt vi gjort...minnen som aldrig försvinner bort...
Saknaden och tomheten är enorm...
men en sak är säker, jag älskar min pappa obeskrivligt mycket, och det kommer jag alltid att göra!

shit jag vet inte ens om det fanns nån röd tråd igenom mitt inlägg, men de skiter jag i just nu, va bara tvungen att skriva ner precis allt som ploppade upp i mitt huvud just för stunden..... för nu är tankarna verkligen igång!

Pappa finns, sålänge jag minns!!