3/11

Tiden går snabbt, men ändå så långsamt.
Idag är det 3 år och 8 månader sedan du tog ditt sista andetag i detta liv,
och jag minns det som igår, den där mörka morgonen när jag vaknar och ser dig dö framför mig.
Det är den värsta dagen i mitt liv.
Och nu när det ändå gått så lång tid kan jag fortfarande se din tomma blick.
Den där döda kalla blicken. Men som ändå va varm, för du va trots allt i min famn.
Jag älskar dig Pappa
Och jag saknar dig föralltid.
Din Dotter Emma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0